Vi har visat att det finns hopp

Socialdemokraterna är riksdagens största parti. Närmare en tredjedel av alla svenskar tycker att vi har den bästa politiken för vårt land. I andra länder har socialdemokratin utraderats i allmänna val, i Sverige står vi fortfarande starka. Den enskilt viktigaste anledningen till detta är vår förankring i fackföreningsrörelsen och samarbetet med LO. Inget annat parti kan göra anspråk på att vara löntagarnas politiska röst. Det finns idag ett stort antal undersköterskor, industriarbetare, barnskötare, målare, byggnadsarbetare, handelsanställda och många andra löntagargrupper som är folkvalda, de flesta representerar vårt parti. Misstaget som några av våra systerpartier gjort är att förlora denna koppling, medvetet eller omedvetet. Det misstaget har inte vi gjort. Vi vet att förankringen hos löntagarna är vår styrka. Det är också därför som Svenskt Näringsliv och partierna på högerkanten ständigt attackerar den.

I ett land som Sverige utgör arbetarklass en absolut majoritet av befolkningen. Dagens arbetarklass är däremot en betydligt mer blandad grupp än för 100 år sedan. Idag kan allt från tjänstemän och akademiker och småföretagare vid sidan av traditionell arbetarklass kännetecknas som just arbetare. Vi behöver alla, om än på olika sätt, sälja vår arbetskraft för att försörja oss.
Varför behövs det ett parti för vanligt folk? För att världen blir allt mer ojämlik.

En procent av världens befolkning äger idag hälften av världens tillgångar medan vi övriga 99 procent delar på andra halvan. En allt rikare elit får ett allt större inflytande över politiska beslut.
Systemet blir allt mer splittrat – där en överväldigande majoritet av folket får en allt mindre del av inkomster, välstånd och inflytande. Sverige är inget undantag. Antalet miljardärer har vuxit från 35 till 187 stycken på bara tio år. Samtidigt har vi en kvarts miljon fattigpensionärer och glesbygdsbor som betalar den högsta kommunalskatten mot en allt sämre samhällsservice. Det drar isär samhället.

Författaren Stig Dagerman skrev en gång att ”i tider som saknar hopp finns inte något värre fängelse än framtiden”. Vårt parti har visat att det finns annat än högerns överhetssamhälle och ultranationalisternas rasism. Vi har tillfört välfärden mer resurser. Vi pressar tillbaka arbetslösheten. Vi investerar kraftigt i infrastruktur och bostäder.
Vi har visat att det finns hopp.

Nils Harnesk

Artikeln är publicerad i NSD 2018-09-20

http://www.nsd.se/nyheter/vi-har-visat-att-det-finns-hopp-nm4916224.aspx

Nils Harnesk: Välj demokratin i september!

Valet i år är det viktigaste i Sveriges moderna historia. Inte sedan 1930-talet har vår demokrati utmanats på det sätt som sker idag. Ett parti med rötterna i nazismen har vunnit ett inflytande som de flesta av oss inte trodde var möjligt. Då undvek Sverige att falla ned i diktaturens mörker tack vare uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och nuvarande Centerpartiet. Vi behöver en ny uppgörelse 2018.
Den “kohandel” som uppgörelsen skämtsamt kom att kallas bröt det dödläge och polarisering som bakbundit svensk politik vid denna tid. Överenskommelsen innebar att Sverige tog sig ur den ekonomiska kris som plågat landet och lade grunden för rekordåren, utbyggnaden av välfärdsstaten och den starka svenska demokratin. Vi vet idag hur illa motsatsen hade varit genom att titta på Tyskland under samma tid.

Nu befinner vi oss inte i någon ekonomisk kris. Svensk ekonomi går som tåget. Arbetslösheten är bland de lägsta i Europa. Fler bostäder byggs. Utbildningsplatserna är fler. Barnbidraget har ökat. Välfärden har fått mer resurser. Regeringen levererar på område efter område. Ändå lever många människor i rädsla. Som tror att samhällsutvecklingen går åt helt fel håll. Det är en strid om verklighetsbeskrivningen. En strid som det rasistiska partiet Sverigedemokraterna och dess hatsvans gör allt för att vinna.

Vi är fortfarande många fler än de som hatar och vill splittra oss. Men vi får inte vara naiva. Likheterna med 30-talet är slående.
Moderaterna har sagt att de vill ta makten även om de blir mindre än det rödgröna blocket. Det kan de bara göra med stöd av SD. Ett parti vars ledande företrädare ser Polen och Ungern som förebilder, länder där demokratin idag snabbt monteras ned. Där yttrandefrihet, alla människors lika värde och en välfärd som garanterar alla medborgares basala tryggheter som sjukvård, skola och omsorg ifrågasätts, begränsas och avvecklas.

Vilket samhälle vill du egentligen ha?

Skulle du ha råd att betala 20 000 för att gipsa ditt brutna ben? Eller kunna betala 13 000 kronor per natt för en sjukhusvistelse? Hade du haft råd att betala dina barns universitetsstudier om det hade kostat 300 000 kronor per år?

Hade du valt att bli förälder om du inte fått någon föräldraledighet och förskola kostat 100 000 kronor per år? Skulle du haft möjlighet att betala 35 000 i månaden för en förälder i behov av äldreboende?

Hade du haft råd att betala för allt det här samtidigt som regeringen genom sin politik sett till att dumpa lönerna?
Hade du vågat ställa några krav på högre lön och bättre villkor om regeringen samtidigt hade tagit bort din anställningstrygghet?

Jag vet att de flesta svenskar skulle ha svarat nej på dessa frågor. De som skulle svara ja tillhör den mycket lilla grupp i vårt samhälle som tjänar så pass mycket att de kan strunta i om det finns en generell välfärd.

En minoritet som ser skatter och ett starkt samhälle som något som inkräktar på deras frihet. Exemplen som jag räknade upp här ovanför är verkligheten i dagens USA. Det stora landet i väster är ett av världens mest ojämlika länder. Det är den målbilden som alliansen och Sverigedemokraterna har med sin politik. Deras politik handlar om att gynna den rikaste procenten i samhället och storföretagen. Genom skattesänkningar och privatiseringar vill de stöpa om vårt samhälle till ett som liknar USA. Ett land där storföretag och de allra rikaste kan göra som de vill men där deras frihet går ut över vår frihet. Att göra klassresa i Moderaternas och Sverigedemokraternas Sverige blir i det närmaste omöjligt.

Vårt samhälle är byggt på att vi tillsammans gör det bättre. Alla ska bidra till det gemensamma efter förmåga och får då ta del av välfärden när vi är i behov av den. Det är det samhällskontraktet som byggt vårt samhälle starkt och som gjort att det hållit ihop.
Det är det som valet handlar om. Vilket samhälle vill du ha? Vill du ha frihet för alla eller för ett litet fåtal? Vill du att dina barn och barnbarn ska ha samma möjligheter som du har haft? Ett samhälle som inte dras sönder av klassmotsättningar?

Om du vill bevara det samhälle och den frihet som generationer före oss har byggt upp och kämpat sig till och fortsätta bygga ett värdigt samhälle för framtiden finns bara ett alternativ. Välj socialdemokraterna den 9:e september.

Nils Harnesk S-politiker Luleå

Sluta svartmåla framgången

Nils Harnesk om Luleås framgångar:
Jag flyttade från Luleå under hösten 2006 för att studera. Bara några månader innan Kulturens hus invigdes. Fyra år senare flyttade jag tillbaka till Luleå och Norrbotten igen. Kontrasterna mellan den kommun jag lämnade och den jag kom hem till var i mina ögon stora. Det finns alltid risk att minnet överdriver enskilda skeendens och händelsers betydelse med tiden, men jag skulle vilja påstå att beslutet om att uppföra Luleås kulturhus markerar en vattendelare i vår kommuns historia. Byggandet av Kulturens hus innebar både början på vårt partis offensiva kulturpolitik men också slutet på den passivitet som hade präglat den politiska mentaliteten i kommunen sedan Stålverk 80-kraschen.

När kommunen vågade satsa innebar det också att andra vågade det. Politik handlar om att vilja men också om att våga. Den kommun jag kom hem till 2010 hade blivit ett kulturhus rikare, men framför allt präglades politiken av framtidstro, att det mesta var möjligt och uppfattningen var att Luleå är en attraktiv plats att leva och bo på. Det fanns en tro på oss själva. Framgångarna är många sedan dess. Under Karl Petersens, Yvonne Stålnackes och nu Niklas Nordströms ledning har den offensiva politiken fortsatt.

Vi har sett etableringen av en helt ny industri i Luleå, datacenterindustrin. Byggandet har satt ordentlig fart, från 1500 utlovade bostäder ser det nu att bli närmare 2000 bara under den här mandatperioden. Vi bygger nya vård- och omsorgsboenden och trygghetsboenden, vi satsar kraftigt på kultur och fritid, vi fortsätter att utveckla förskola och skola, tillväxten skapar nya jobb och håller nere arbetslösheten. Det går faktiskt åt rätt håll med mycket i vår kommun. Av oppositionen får man däremot intrycket av det motsatta. Partier som gärna målar kommunens utveckling i svarta färger, som i brist på egen politik angriper oss för att vara ”odemokratiska”. Detta trots att de har oerhört förmånliga villkor och bred insyn i de politiska processerna. För mig speglar det en bristande verklighetsförankring och en oförmåga att bygga samhället på en gemensam framtidstro.

Som Lulebo och socialdemokrat finns det mycket jag är stolt över. Vårt parti har tack vare lulebornas förtroende gjort en bra plats att leva på ännu bättre. I vårt Luleå blir alla vinnare. Jag skulle vilja påstå att det var de kraftfulla satsningarna på kulturen som var nyckeln till denna förändring. Som vände pessimism till optimism. Från att hålla tillbaka till att satsa.

Än i dag ligger kommunens kultur- och fritidsutbud i topp hos luleborna när de tillfrågas om vad de är mest nöjda med. Det är inte så konstigt. I en kommun som vill växa behöver det finnas ett myller av aktiviteter för alla medborgare att fylla sin fria tid med. Det skapar möten, sammanhållning, kreativitet och en trygg och attraktiv kommun att bo i.

Nils Harnesk (s)