Arbetsförmedlingen går igenom en stor förändring, kanske den största någonsin och det finns en stor oro bland Sveriges kommuner för konsekvenserna. Hur kommer kommuners möjlighet att arbeta med en aktiv arbetsmarknadspolitik att se ut i framtiden? Utan en sådan möjlighet finns stor risk för ökat utanförskap och kraftigt ökande kostnader för försörjningsstöd. Det är en utveckling i helt fel riktning, både för den enskilde och för kommunen.
Jag vill med ett exempel visa på hur bra det kan bli när kommun och Arbetsförmedling jobbar tätt. Exemplet är ett projekt som hette Workplace Luleå 2.0.
Syfte med projektet var att underlätta för utrikesfödda att komma i anställning och för arbetsgivare att rekrytera arbetssökande ur den målgruppen. Bakgrunden till projektidén var utmaningen med kompetensförsörjningsfrågan där många arbetsgivare signalerade svårigheter att rekrytera samtidigt som utrikesfödda anställdes i mindre utsträckning än inrikes födda.
Det övergripande projektmålet var att utveckla metoder som leder till att utrikesfödda får anställning. Resultatet var mycket framgångsrikt då 77% av deltagarna gick till anställning eller studier efter sin tid i projektet. Tyvärr var endast 23% kvinnor och det visar att det finns ett fortsatt viktigt jobb att göra.
Den viktigaste framgångsfaktorn för projektet var det unika samarbetet mellan Arbetsförmedling och arbetsmarknadsförvaltning. Vilket gjorde att projektet kunde följa både deltagare och arbetsgivare under lägre tid och att det kunde göras ett noggrant matchningsarbete. Grunden i en god matchning på arbetsmarknaden är att förstå och känna de båda parterna, arbetssökande och arbetsgivare.
Projektet visar att när kommunen och Arbetsförmedlingen samverkar och nyttjar varandras resurser så skapar det ett mervärde för alla parter på arbetsmarknaden!