Vi demonstrerar för frihet, jämlikhet och solidaritet.

Vi närmar oss den första maj. En dag då arbetarrörelsen av tradition demonstrerar för frihet,jämlikhet och solidaritet.

Jag deltog i mitt första tåg som medlem 2009 med en av mina bästa vänner. Henne fann jag genom vårt engagemang. Vi hittade varandra genom vårt gemensamma intresse i dansen, men också genom vårt brinnande intresse för samhällsförändring. På den tiden styrde Alliansen fortfarande och var inne på sin andra mandatperiod i regeringsställning. Under Alliansens styre förändrades inte bara politiken i Sverige, utan också retoriken. Högern, med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i spetsen, hävdar att svensk kulturpolitik är en fråga för eliten.

Svensk kulturpolitik är en socialdemokratisk idé och kärnan handlar om att utgå ifrån att alla människor är lika mycket värda. Den svenska modellen bygger på att du, oavsett din bakgrund, ska kunna förverkliga dina drömmar och nå din fulla potential. Det socialdemokratiska samhällsbygget bygger på delaktighet och engagemang och den handlar om allas rätt till självförverkligande och bildning.

I Luleå har vi en avgiftsfri kulturskola. Det är en socialdemokratisk prioritering. Det handlar om alla barns rätt att oavsett bakgrund ha möjlighet till att förverkliga sig själva. I kommuner där den är avgiftsbelagd finns det tydliga skillnader i vilka barn som har möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet. När nu borgerliga röster höjs för att halvera budgeten för kulturskolans verksamhet och att avgiftsbelägga den får inte vi vackla utan vara mycket tydliga med att alla barns möjlighet till en jämlik utbildning och bildning är viktigast av allt.

Min klassresa är ett resultat av socialdemokratisk kulturpolitik. Jag fick lära mig att spela gitarr i skolan trots att jag inte ens hade en egen gitarr. På min fritid kunde jag dansa till en subventionerad avgift och genom det hittade jag också en vän för livet. Trots att jag haft allmänna visstidsanställningar som resultat av Alliansens mångåriga styre och aldrig tillhört någon elit njuter jag både av balett och opera.

Det är därför vi i Luleå trots välfärdens demografiska utmaningar väljer att fortsatt värna kulturen och det fantastiska föreningsliv vi har. Det är vad jag kommer att demonstrera för den första maj.
Jag hoppas innerligt att ni gör mig sällskap.

Framtidsvisioner som ger en klump i magen

Valet är över. För mig betyder det mer tid över till att läsa böcker. I dagarna har jag äntligen läst novellsamlingen ”Jag har passerat torra årstider” av författaren Nasrin Madani.

Madani var Växjös första fristadskonstnär och har i samband med detta kunnat publicera noveller som har blivit censurerade i hemlandet Iran. Hon har dessutom haft möjlighet att översätta dem till svenska. Novellerna berör bland annat hedersmord och berättar de allra mest utsattas berättelser. Att hennes berättelser har kunnat publiceras är viktigt för det fria ordets skull. Men också för oss Luleåbor, som får ta del av berättelser vi annars inte hade fått ta del av. På senare tid, även innan valdagen, har jag haft en växande klump i magen.

Sverigedemokraterna är ett parti som förvisso inte har yttrat sig om kulturpolitiken i Luleå (förutom att deras kopierade budget innehöll en del om kultur och fritid i Lund) men som på nationell nivå och lokalt i andra delar av landet har väckt frågor som ger rysningar hos mig som socialdemokratisk kulturpolitiker.

Eftersom att Sverigedemokraterna i Luleå har växt till den grad att de på egen kraft tar mandat i nämnder och styrelser tycker jag därför att det är rimligt att behandla dem på samma sätt som alla andra partier och ställa dem mot väggen för deras kulturpolitik. Sverigedemokraterna har drivit motioner som handlar om att enbart svenska medborgare ska få ta del av biblioteket till fullo och på flera håll kommenterat vilken typ av litteratur biblioteken ska prioritera. De har också i riksdagen skrivit en motion som tydligt lägger sig i folkbildningens verksamhet, bland annat ska det inte finnas stöd till studier av politisk eller religiös karaktär. Inte heller ska det finnas bidrag för studiecirklar eller annan folkbildning som inte resulterar i att stärka landets interna sammanhållning och beredskap.

Om Sverigedemokraterna får bestämma kan det alltså hända att vi kan glömma den där franskakursen. Naturligtvis har de även på flera håll i landet gjort mycket magstarka uttalanden i sammanhang rörande fristadskonstnärer och påstår att det hör ihop med den så kallade ”massinvandringen”.

Därför är jag extra stolt över att Kulturnämnden förr förra veckan beslutade att föreslå Kommunfullmäktige att tillskjuta 500 000 kr årligen från och med 2020 till Kultur-och Fritidsnämndens budgetram för att kunna permanenta Luleå kommun som fristad för förföljda kulturutövare. Vi socialdemokrater kommer aldrig att låta Sverigedemokraterna få bestämma vilka berättelser som vi får ta del av. Vi kommer alltid att värna det fria ordet.

Emmeli Nybom (S)
Kommunfullmäktigeledamot

Denna debattartikel är publicerad i  Norrbottens Kuriren 2018-10-04 http://www.kuriren.nu/opinion/framtidsvisioner-som-ger-en-klump-i-magen-nm4931012.aspx

 

Fokus på jämställdheten i Luleå

Kvinnors makt över sina egna liv och över samhället ökar. Fler kvinnor i Luleå både syns och hörs. I Luleå kommun är normen heltid för alla. Det är bra. Men ännu har vi inte nått hela vägen fram. Vi möter fortfarande härskartekniker i sammanträdesrummen. Vi ser fortfarande löneskillnader beroende på kön. Fortfarande är våld i nära relationer tätt sammankopplad med ojämställdheten i samhället. Och det går alldeles för sakta framåt.

Kvinnors arbete värderas fortfarande lägre än mäns. Många kvinnodominerande yrken ligger efter både i lön och villkor. Kvinnor står fortfarande för den största delen av det obetalda arbetet i hemmet och tar ut flest föräldradagar och VAB-dagar. Normen är fortfarande en man, det manliga. Antingen är du företagare eller kvinnlig företagare. Det talas om kvinnligt entreprenörskap, kvinnliga nätverk, kvinnors karriärmöjligheter och så vidare. Och i alla lägen värderas normen, det outtalade manliga högre.

Även män är förlorare i ett ojämställt samhälle. Den manliga normen blir för många män snäv, begränsande och rent av dödlig. Att unga män toppar Sveriges självmordsstatistik är oacceptabelt. Den snedvridna fördelningen av föräldradagar gör inte bara att kvinnormissgynnas i arbetslivet, barn inte får samma nära relation till sina pappor som till sina mammor.

I höstas kom mängder av trakasserier och orättvisor på våra arbetsplatser upp till ytan i samband med #metoo. Den kraften som släpptes lös gav många hopp om stora steg framåt för jämställdheten. Det hoppet känner vi fortfarande. Möjligheterna till förändring har kanske aldrig varit så stora som nu.

Om vi ska bli 10 000 fler Luleåbor och en kommun i tillväxt behöver vi bli ännu mer attraktiva för kvinnor och dessutom bli bättre på att möta unga kvinnors krav och förväntningar på en stad att bo och leva i. Luleå är en trygg stad och en av landets främsta kommuner när det gäller jämställdhet enligt SKL. Det är ingen slump! I Luleå finns många arbetsgivare som skriker efter arbetskraft. Samtidigt har arbetsmarknaden varit ganska smal och könssegregerad. På senare år har det dock växt fram ett starkt engagemang kring att vi tillsammans, kommun, företagare och invånare ska bredda arbetsmarknaden för att bli en mer attraktiv stad att leva i oavsett vem du är.

Socialdemokraterna i Luleå har under en lång tid aktivt arbetat för ökad jämställdhet genomatt integrera jämställdhetsperspektiv på allt vi gör som arbetsgivare, som serviceleverantör och som samhällsbyggare. Låt oss få fortsätta den utvecklingen.

Den kommande mandatperioden vill vi bland annat fortsätta med kraftiga satsningar på kvinnojouren och tjejjouren. Vi vill i bred samverkan arbeta förebyggande för att stoppa alla former av könsrelaterat våld, sexuella övergrepp och trakasserier. Vi vill att alla ska känna sig tryggamed att vistas i offentliga miljöer. Vi kommer aldrig sluta kämpa för ett jämställt Luleå.

Rösta på Socialdemokraterna den 9 september!

Lenita Ericson, kommunalråd
Emmeli Nybom, vice ordf kulturnämnden