Fakta talar sitt eget språk

Det har nu gått drygt två veckor sedan BUN tog beslutet att stänga tre skolor (Vitåskolan, Borgmästarskolan och Kyrkbyskolan) och tre förskolor (Jämtön, Ängesbyn och Karlsvik). Jag har följt debatten inom sociala medier och debattsidor. Jag har mottagit mail och meddelande som handlat om missnöje med besluten men även meddelanden om hur rätt det är att stänga mindre enheter för att värna om behöriga lärare och elevers rätt till en god utbildning.
Jag har svarat alla och kommer fortsätta svara och göra mig tillgänglig för möten eller samtal. Jag välkomnar detta och vill ha en dialog med de som vill prata med mig.

Tjänstepersonerna har bemött faktafrågor och försökt nå ut med information för att de som undrar ska få en korrekt bild. Det märkliga är att den fakta som tjänstepersoner på kommunen försökt att förmedla när det gäller underlagen har från vissa uppfattats som politisk propaganda. Hur är det möjligt? Hur kan fakta vara politisk? Det politiska är hur vi värderar fakta och vilka vägval vi gör.
Faktum är att vi i Luleå har en lärare i snitt 10,6 elever jämfört med riket 12,1. Vi har en genomsnittlig klasstorlek på 17 elever och fortsatt är över 50% av våra skolor små skolor med färre än 200 elever. 88,3% i Luleå har pedagogisk examen medan det i riket är 80,9%. 80,2% av lärarna har legitimation och behörighet i minst ett ämne och i riket är motsvarande siffra 70,5%. Vi har en lokalkapacitet på 9300 elever och ett elevunderlag på 7300 elever.

Detta är fakta som talar sitt eget språk. Det visar att vi har en bra skola i Luleå med hög behörighet men för mycket lokalyta. Vi ska fortsättningsvis ha en bra skola i Luleå. Det är vi skyldiga våra barn och elever.

Vi kan inte gå emot skollagen

För att lyckas med detta måste vi prioritera lärare före lokaler. Kravet vad gäller behörighet är tydligt i Skollagen och även det driver på utvecklingen mot större enheter. Personal före lokaler! Det finns nyligen exempel på när Skolinspektionen ålagt vite för låg behörighetsgrad.

Jag som socialdemokrat ser att det är viktigt med kvaliteten i skolan, att bibehålla och fortsätta rekrytera behöriga lärare. Det är i mötet mellan lärare och elev som kunskapsutveckling uppstår. Att jag i mitt ställningstagande lutar mig mot just beprövad erfarenhet och forskning, fakta, är för att vi som parti kan ta ansvar och vill fortsätta göra det även om det innebär svåra beslut. Vi vill ta ansvar för helheten, det är som är bäst för barn och elever långsiktigt.
Oppositionen väljer en annan väg. De är populistiska. Godtyckliga. Min uppfattning är att det vägvalet bör ifrågasättas mer än det vägval som bygger på beprövad erfarenhet och forskning. Vad är oppositionens alternativ? Hur ska det lösa ekvationen med att vi har en ekonomisk situation som innebär att vi måste välja bort antingen lokaler eller personal?

Att vara politiker är inte lätt. Att förvalta ett förtroende och fatta beslut är inte lätt och ska inte vara det. En förutsättning är dock att alltid utgå ifrån fakta. Fakta och inte godtycklighet.

Emma Engelmark (S)
Ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Luleå

Tillsammans utvecklar vi Luleå!

Luleå kommuns invånare har ställt sig bakom en viktig princip – att Luleå ska utvecklas hållbart. Men vad betyder det, egentligen? För oss betyder det att vi ska utvecklas med målet om att alla medborgare ska kunna leva i en jämlik och växande kommun i harmoni med naturen. Både vi som finns här i dag och kommande generationer. Det betyder att vi ska anpassa oss till klimatets begränsningar och samtidigt hushålla med våra resurser.

Mitt engagemang in i politiken var i första hand en insikt och förståelse om att politik gör skillnad. En insikt om att det gör skillnad vilka värderingar som styr. Alla människors lika värde och jämlikhet, solidaritet och frihet är viktiga värderingar för mig och för oss Socialdemokrater. I Luleå har medborgarna i valet visat att man vill att det är de här värderingarna som ska styra Luleå.

Hur ser ett sådant samhälle ut? Hur ser vi till att det samhället utvecklas hållbart? Det har jag inte ensamt svaren på. Det är frågor vi svarar på tillsammans. Genom dialog. Genom samtal. Genom att låta åsikter få ta plats bredvid varandra. Det är inte enkelt men helt nödvändigt. Vissa frågor bör vi ge förtroendet till några medmänniskor bland oss att fördjupa sig lite extra i och sedan fatta beslut. Det är inte heller enkelt men också det helt nödvändigt. Det är en del av vår demokrati.

Luleås befolkning, precis som Sveriges, får en allt åldrande befolkning i förhållande till hur många som arbetar och betalar skatt. Skatten måste alltså räcka till välfärd för fler. Vår förväntan på en allt för hög befolkningstillväxt har gjort att vi under en tid levt något över våra tillgångar. Det funkar inte längre. Än så länge har vi en god ekonomi. Än så länge har vi goda förutsättningar att ställa om. Men vi är övertygade om att vi inte har tid att vänta. Vi behöver ställa om – nu. Hur gör vi det utan att tulla på våra värderingar? Är det ens möjligt?

Jo, det är möjligt!

Det är möjligt att utveckla samhället på ett långsiktigt hållbart sätt, både socialt och ekonomiskt. Om vi prioriterar en skola som sätter barnen och barnens utbildning i fokus. Där barnen får likvärdiga förutsättningar oavsett vilken skola de går i.
Om vi prioriterar en livsbejakande och trygg ålderdom. Om vi skapar förutsättningar till ett gott liv oavsett hur mycket pengar man har i plånboken.

Det är möjligt, men det innebär att vi de närmsta åren behöver förändra en hel del. Det första är att vi behöver ”rätta mun efter matsäck”. Dvs inte låta välfärden kosta mer än vad vi faktiskt har råd med. Det andra är att vi snabbt behöver bromsa upp kostnadsutvecklingen gällande lokaler. Men det räcker inte! Efter att vi hanterat de stora strukturella problemen har vi fortfarande ett gediget arbete framför oss för att lyckas ställa om. Här behöver vi hjälpas åt. Vilka kreativa och innovativa sätt kan vi använda för att skapa mer välfärd för de pengar vi har? Hur kan vi samverka mellan sektorer för att hitta smarta hållbara lösningar? Hur nyttjar vi möjligheter som ny teknik och digitalisering ger oss?

Det är möjligt. Om vi lyssnar till varandra. Om vi låter olika förslag stötas och blötas i de demokratiska processerna. Om var och en bidrar med sitt engagemang. Om vi släpper loss kreativiteten bland personalen. Om det finns förståelse och tillit från medborgarna. Och till sist… Om vi vågar tro att det är möjligt. För jo, det är möjligt. Tillsammans utvecklar vi Luleå!

Lenita Ericsson