Om valet, Al Pacino och en argentisk tango

Om valet, Al Pacino och en argentisk tango

En bra film ger mig kraft, avkoppling och inspiration. ”En kvinnas doft” med Al Pacino i huvudrollen är en sådan film, som jag sett många gånger och vårdar dess konvolut och själva dvd:n ömt.

Al Pacino gestaltar en pensionerad och blind överste som är ganska trött på livet. Han är mest arg och irriterad. Då och då blommar han upp.
Scenen med den unga kvinnan som sitter och väntar på sin pojkvän och blir uppbjuden av översten till en argentinsk tango är en klassiker. Han leder och dansar djuriskt och graciöst på samma gång. De två blir ett i själva dansen. Scenen darrar och skakar romantik med stort R ända tills kvinnans pojkvän dyker upp.

Den stora grejen är egentligen inte en blind dansande man, det handlar mer om samarbete, om timing, gemensam vilja och att släppa taget.
Lite så kan det också vara med valarbete och i politiken. Bortom de stereotypa partiledardebatterna på TV, som betygsätts hårt och brutalt, vinnare och förlorare som ropas ut av kvällstidningarna långt innan debatten är avslutad, pågår ett annat arbete. En mängd aktiviteter med samtal, dörrknackning och annat genomförs.

Jag har själv förmånen att jobba med valet tillsammans med medlemmar och förtroendevalda sossar i Luleå som ställt upp och jobbat kvällar och helger, helt utan ersättning. Det är folk med vanliga jobb: undersköterskor, metallarbetare, någon läkare, pensionärer, ja en blandning människor av kött och blod. Vi lär av varandra. Den oerfarne följer med den som är mer erfaren och efter ett tag är vi ganska många som knackar dörr eller på något annat sätt samtalar med väljare. Vi blir samspelta, annars skulle vi inte orka, kväll efter kväll. Det finns inget annat sätt. Klassiskt folkrörelsearbete. Jobbet gör vi själva fast tillsammans. Ingen gör jobbet åt oss.

Resultatet av just det ena eller andra samtalet får vi egentligen aldrig reda på. Det blir istället den samlade insatsen av allt det vi gjort tillsammans som går att mäta, långt efteråt då alla röster är räknade, valresultatet.

Visst har det betydelse vem som är ledare men så länge laget är starkare än jaget inom socialdemokratin så tror jag att vårt parti också kommer vara stort och betydelsefullt i Luleå, Norrbotten och Sverige.

Tack för ordet!

Leif Mettävainio

Artikeln är publicerad i NSD 2018-09-19: http://www.nsd.se/nyheter/om-valet-al-pacino-och-en-argentisk-tango-nm4916196.aspx