Minnesdag för Förintelsens offer 27 januari

Minnesdag för Förintelsens offer 27 januari

I Luleå hölls idag en Minnesdag för Förintelsens offer 27 januari. Människor över hela världen samlas i en årlig manifestation – internationella minnesdagen för Förintelsens offer. I Luleå hölls en finstämd ceremoni i Stadsparken. Lenita Ericson höll ett stringent och känsloladdat tal:

”Aldrig mer!
I dag samlas människor över hela världen. Vi samlas för att minnas. Minnas en grymhet som fortfarande är svår att ta in. Bilderna från fasorna under Förintelsen är på ett sätt fastetsade på våra näthinnor, och samtidigt blir de alltmer utsuddade med tiden. Därför är den här dagen är så viktig. Vi behöver minnas. Vi måste minnas.
Vi måste fortsätta läsa om och lyssna på alla vittnesmål om de grymheter som mänskligheten utsatte andra delar av mänskligheten för.
Och vi måste säga, år efter år, högt och starkt: ”Aldrig mer!”. Aldrig mer! Ja, det var den rådande andan efter andra världskriget, då omvärlden fick upp ögonen för de fruktansvärda massmorden på judar, romer, homosexuella, funktionsnedsatta. Ja, listan kan göras lång.

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”.
Ja, ni känner säkert igen dessa ord från FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948.I dag, 70 år senare, är det viktigare än någonsin att påminna oss om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

”Kan någon säga när någonting börjar? Sandkorn läggs till sandkorn, och innan man vet ordet av ligger det en sandhög framför en”. Så sa Hedi Fried, som såg andra världskriget växa fram och pågå under hennes ungdomsår.Hur ser världen ut idag? Vilka är sandkornen? Nationalism brer ut sig. Grundlagar ändras i länder som begränsar medborgarskap och frihet att få vara den man är. I Sverige har vi partier som på allvar anser att man ska uppfattas som svensk av andra för att få vara svensk medborgare. Stöveltramp ekar på våra gator. Rasismen i samhället verkar öka eller blir i alla fall mer synlig och på ett sätt allt mer accepterad.

Vi blir rädda, jag blir rädd. Rädd för att det nu håller på att byggas en otäck sandhög. Rädslan är befogad. Och det är okej att vara rädd. Vi är skapta för att kunna bli rädda, eftersom rädslans funktion är att varna och skydda oss från sånt som kan göra oss illa. Rädslan fyller alltså en viktig roll i våra liv.
Men…
Risken är att den gör oss handlingsförlamad. Att vi tappar tilliten till varandra, att vi bygger murar och söker syndabockar.
Men…
Vi ser också bland oss vaccinet. Människors godhet och klokhet. Människors mod. Varje dag möter vi dem som står upp för mångfald och öppenhet. De som i handling visar att alla är lika värda.
Vi minns alla dagarna vid tågstationen i Luleå. Då perrongen fylldes av människor på flykt från krig. Hundratals lulebor samlades, gav mat, varma kläder, leksaker och såpbubblor till barnen.
Ja, det finns hopp.
I dag hedrar vi minnet av de miljontals människor som plågades och mördades under Förintelsen och vi hedrar dem som i stort och smått agerade för medmänsklighet, ibland med fara för sina egna liv. I dag är en dag för alla som vill uttrycka sitt stöd för människors lika värde. I dag samlas vi för att säga
Aldrig mer!