Jag tror på ökad jämlikhet och jag tror att politiken kan och ska utjämna skillnader mellan människor

Jag tror på ökad jämlikhet och jag tror att politiken kan och ska utjämna skillnader mellan människor

Vi kan konstatera att det finns ibland uppfriskande och ibland sorgliga, men väl tydliga skiljelinjer mellan partierna i vår respektive syn på hur Luleå ska styras framåt.

För det är ju så, att även om politik handlar om att hitta samförstånd och nå överenskommelser så handlar det också om att visa på skillnader mellan olika partier. Inte bara i enskilda sakfrågor utan där vi faktiskt bottnar i vår övertygelse om hur samhället ska organiseras.

Jag tror på ökad jämlikhet och jag tror att politiken kan och ska utjämna skillnader mellan människor.

Jag tror inte att ökad jämlikhet skapas genom att släppa in privata aktörer i äldreomsorgen. Jag tror det skapar ökad valfrihet men inte att det skapar ökad jämlikhet.

Jag tror inte att en nedläggning av kommunens arbetsmarknadsförvaltning kommer att bidra till att öka jämlikheten mellan kommunens invånare utan tvärtom till att lämna några bakom.

Jag tror inte att de demografiska utmaningar Luleå står inför kommer att bli lättare att tackla om vi skär ner på alla insatser för att öka Luleås attraktionskraft till förmån för de så kallade kärnverksamheterna.

För det är ju det där med jämlikheten som är kärnfrågan. Att alla ungar ska kunna unna sig att drömma stort. Att skolan ska vara kompensatorisk och klara av att utjämna socioekonomiska skillnader. Att vården och omsorgen av våra äldre ska ges efter behov och inte efter betalförmåga. Att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas så att det inte ska kunna skilja sex år i medellivslängd mellan en person som är högutbildad och en som är lågutbildad. För det är ju helt orimligt, så kan vi inte ha det.

Möjligheten till en meningsfull fritid inte ska avgöras av dina föräldrars utbildningsbakgrund. Alla ungar ska få lära sig att spela ett instrument eller utrycka sig via teater eller dans genom att kulturskolan är kostnadsfri. Det är en stark jämlikhetspolitik för mig.

I inlägg efter inlägg från talarstolen har vi kunnat höra oppositionen säga att det behövs ett nytt ledarskap för Luleå. Att majoriteten är tondöva, inte lyssnar på kommunens invånare, inte visar respekt och är oäkta, någon uttryckte till och med med att vi skulle vara någon slags kommunal diktatur.

Jag tror det finns saker att förbättra när det gäller dialog men att vi ser andra vägar framåt än oppositionen och tar beslut i den riktningen är inte samma sak som att vara tondöva. Det kanske helt enkelt handlar om att vi är musikaliska, vem vet.

Jag tror tror inte att det finns några enkla lösningar. Ingen mirakelmedicin eller quickfix som gör att vi både kan ta ekonomiskt ansvar i en utmanande tid och samtidigt låta bli att göra förändringar. Jag är dock övertygad om att vi ska göra de förändringar som krävs med jämlikheten i fokus och det tycker jag att den här budgeten gör. Det är helt enkelt en ansvarsfull, sossig budget.

Med det vill jag yrka bifall till kommunstyrelsens förslag till strategisk plan och budget med Lenitas tilläggsförslag