Ett samhälle där alla får vara med, inte bara några få.

Ett samhälle där alla får vara med, inte bara några få.

1 maj är dagen då arbetarrörelsen gemensamt demonstrerar i protest mot samhällets orättvisor I år demonstrerar vi under parollen ”Välfärden först”. När jag gjorde min första skoldebatt som ung SSUare fick jag frågan: ”Vad är välfärd?” Jag tyckte det var fruktansvärt svårt att komma med ett kort svar på den frågan och skämdes eftersom att den moderata motdebattören snabbt svarade ”Vård, skola, omsorg och möjligen rättssystemet”.

Idag inser jag att det var väldigt klokt av mig att se komplexiteten i frågan för jag ser att synen på vad välfärd innebär är kanske den största skiljelinjen i svensk politik. Jag tror också att många socialdemokrater ibland också behöver påminna sig om vad vi egentligen menar med välfärd. Därför tycker jag att det är extra viktigt att vi i år demonstrerar under parollen ”Välfärden först”. Välfärden handlar om allas möjlighet tillfredsställande levnadsstandard, hälsa, arbete, utbildning och bildning. För socialdemokrater är inte välfärden målet utan verktyget för att uppnå ett samhälle där alla, oavsett grundförutsättningar ska ha lika möjligheter att forma sina egna liv och sitt eget självförverkligande.

Därför är idrott, föräldraledighet, sjukförsäkring, sjukvård, omsorg, utbildning, kultur och trygghet vid arbetslöshet lika självklara delar av välfärden. Även om några områden av uppenbara skäl ska ha mest resurser för att de är de mest grundläggande så är alla fortfarande självklara delar för att åstadkomma det samhälle vi tror på. Vi tror på det för att vi är helt övertygande om att samhället tjänar på att ta hand om alla och inte bara några få när tittar på både människovärde och samhällsekonomisk effekt på slutraden.

Högern har ändrat sin retorik men inte grunden. Genom att reducera välfärden till det mest basala lägger det också grunden till att ifrågasätta vem som ska få ta del av den. Därför kommer jag att protestera för att flerbarnstillägget ska finnas kvar. Både i form av barnbidrag och studiebidrag, för jag anser att det är självklart att vi ska försöka ge barn goda livsvillkor som möjligt oavsett föräldrarnas inkomst.

Jag protesterar mot att otrygga anställningsformer har gett en stor ekonomisk otrygghet för så många, särskilt unga, under pandemin och att a-kassan försämrats.

Jag protesterar mot att det ska krävas så många kvinnomord samtidigt för att mäns våld mot kvinnor ska hamna högt upp på agendan för alla partier när det är ett samhällsproblem som vi alla har någon i vår absoluta närhet som upplevt.

Jag protesterar för att vi tillsammans måste engagera oss för att skapa bättre levnadsvillkor för alla de som har haft en svår och isolerad tillvaro under pandemin och för att vi måste bli bättre på att ge alla de som tagit hand om sjuka och äldre bättre arbetsvillkor. Vi demonstrerar digitalt i år för att vår övertygelse är att vi kan skapa ett samhälle med framtidstro där alla får vara med, inte bara några få.