LuleåMiljöResurs

Renhållningsbolaget var från början ett privat bolag som gick i konkurs 1917. Året efter bildades det Kommunala bolaget Luleå Kommunala Renhållnings AB. Det var framför allt latrin men även sopor de tog hand om. Transporten gjordes då enbart med häst och vagn. Nu har vi en modern vagnpark på 40 fordon, därav 32 tunga fordon.
2017 gjordes en namnändring till LuleåMiljöResurs populärt kallat Lumire. Skälet till namnändringen var att vi gått in för en annan inriktning. Vi ska påverka och vara en resurs i miljöfrågor.

Framför allt vill vi att Kommunmedborgarna ska bli bättre på återbruk, återvinning. Vi måste bli bättre på att spara på våra naturresurser. I slutet av juli månad i år var årets tillgångar på jordens resurser förbrukade. Resten av året är en överkonsumtion. Då det görs analys av innehållet i kärlen för hushållssopor konstatera vi att c:a 60 % är felsorterat. De kan vara matavfall, förpackningar och tidningar/tidskrifter som läggs i kärlet för brännbara sopor. Allt detta borde gå till återvinning/återbruk. Detta är inte bara dåligt för miljön. Det leder dessutom till onödiga kostnader för Luleborna. Det kostar över 15 miljoner årligen att bränna soporna i Boden. Dessutom tillkommer transportkostnaden. Lumire har som målsättning att halvera felsorteringen de närmaste åren, men på sikt måste all felsortering upphöra.

Vi kan känna oss stolta. Det är 13 år sedan senaste avgiftshöjningen gjordes av hushållstaxan. Om vi kan få ner kostnaden för förbränningen klarat vi ekonomin under överskådlig tid.

Vad gör Lumire för att påverka? Vi har ett aktivt informationsutbud till såväl Kommunmedborgarna och företag.
Dessutom har vi varje år information till samtliga nya studenter på Universitetet. Alla får då en sorteringsförpackning som underlättar sopsorteringen.
Gemensamt med Miljöskolan erbjuder vi information till samtliga 5 klasser varje år om betydelsen av sopsortering. Klasserna tar då fram en film som visar hur de föreslår att sorteringen ska göras. De av en jury bästa filmerna presenteras på ”Lumiregalan” på kulturens hus. Jag tycker det var fantastiskt bra filmer som beskriver betydelsen av sopsortering.

De 3 bästa inslagen gick till final. Avanskolan blev 3:a, Alviksskolan kom på andra plats och vinnare blev Furuparkskolan 3 A. Detta är för eleverna en väldigt populär tillställning, VILDA KIDZ och spelare från Hockey och Basketlagen medverkar. Vår förhoppning är att eleverna tar mad sig till hemmet och förklarar betydelsen av sopsortering.

Staffan Ek Ordförande i Lumire

Vilken toalett väljer du?

Funderar du någonsin över vilken toalett du ska gå in på när du besöker en restaurang, en biograf, en flygplats eller någon annan lokal av mer offentlig karaktär – den för ”män” eller den för ”kvinnor”?
Tycker du kanske att frågan är konstig eller rentav löjlig – det vet väl varenda människa vilken toalett som aktuell för just mig?
Inget kunde vara mer felaktigt.

För transpersoner är inte toalettvalet särskilt självklart – och varje dag möts en del av dem av kommentarer, sura miner och rentav fysiska påhopp för att de dristat sig till att gå in på en toalett som andra tycker är ”fel” val.
En transperson med kvinnligt könsuttryck går oftast på den toalett som är märkt med en ”kvinnlig” symbol eller rentav texten ”Damer” eller liknande – helt enkelt eftersom hen ser ut och vill bli behandlad som kvinna. Att få det valet ifrågasatt är plågsamt och kränkande, och sätter ärr som är svåra att hantera.

Än värre är det för ungdomar med transidentitet – för dem kan detta med toalettvalet få allvarliga psykiska konsekvenser – och rent fysiska. Det finns transungdomar som helt väljer bort att gå på toaletten under hela skoldagen, något som – förutom smärta detta förorsakar – självfallet inte är särskilt bra för kroppen. Det finns också transungdomar som väljer bort gymnastik- och idrottslektionerna eftersom de inte fixar att duscha tillsammans med sina kamrater på grund av blickar, fniss och kommentarer som de riskerar att drabbas av. Många av dessa ungdomar vittnar om mobbning och utanförskap, inte sällan med sjunkande studieresultat som följd.
Tack och lov finns det lösningar på problemet – både sådana som är enkla och sådana som är lite mer komplicerade.

Att göra alla toaletter könsneutrala är så enkelt att det egentligen är märkligt att det inte redan är en realitet överallt. Att ta bort skylarna med ”Damer” respektive ”Herrar” och istället ersätta dem med texten ”WC” eller ”Toalett” borde vara den enklaste sak i världen, eller hur?
Att anlägga ett låsbart, separat duschutrymme i skolans gymnastik- och/eller idrottshall är inte fullt lika enkelt – men när det handlar om nybyggnationer borde det vara en självklarhet.
Här i Luleå finns ett nytt badhus i Hertsön just nu på dagordningen – där har vi ett lysande tillfälle att i praktisk handling visa att vi socialdemokrater tar den här frågan på allvar.
Att få gå på toa eller duscha utan att riskera att kränkas, hånas eller skrattas åt – visst borde det vara en självklarhet?
Lena Edenbrink, ordförande för HBT-Socialdemokrater i Norrbotten

Ansvarsfull ekonomisk politik

Jag uppskattar att vi har aktiva medborgare som bryr sig om Luleå. Det är vårt gemensamma ansvar att vi ser till att den positiva utvecklingen håller i sig med ett Luleå som välkomnar fler människor, där bostadsbyggandet tagit fart, fler har ett arbete och att vi lämnar en långsiktigt hållbar ekonomi till nästa generation. Jag förstår att en del Luleåbor är undrande till att vi måste ta en del beslut som är negativa och upprör.

Luleå delar samma situation som många kommuner runt om i Sverige med allt större behov av att sköta sina fastigheter som skolor och äldreboenden. Eller underhålla gator och vägar. Eller det orimliga vi ser här i Luleå att vi har skollokaler för 2000 fler elever än vi faktiskt har. Eller att kommunen förbrukar mer än sina intäkter, 103% av skatter och statsbidrag.

Genom åren har vi läst och hört om skolnedläggningar och likande beslut i våra grannkommuner. Många andra kommuner i Sverige, för att inte säga alla, har gjort det som vi nu måste göra. Det är på inget sätt försvarbart att strunta i att ta ansvar för en kommuns ekonomi om man tagit på sig rollen som politiker.

Socialdemokraterna är helt klara över att om vi ska trygga välfärden för våra barn och äldre måste vi se till att pengarna räcker till och att vi inte skjuter framför oss nödvändiga beslut. Är det någon som tror att det är drömmen för en politiker att lägga ned en skola? Nej skulle de flesta svara efter att ha tänkt efter. Men ibland måste det göras när kostnaderna för lokaler är på tok för höga och lärarbristen är ett faktum. Då måste vi kraftsamla och se till att skolan också framöver håller god kvalitet och ger våra barn den bästa utbildningen. Personal går före lokaler i den politik vi lagt fast. Även det skulle jag tro de allra flesta instämmer i.

Spara på annat säger en del. Hur då? 70% av kommunens budget är personal. 15% är lokaler och resterande 15% är övriga kostnader som snöröjning, städning av gator och parker, kultur, bibliotek, stöd till föreningslivet, idrottsanläggningar och friluftsliv med mera. Ska vi värna personalen finns inte så mycket annat att göra än att spara på lokaler. Det är där pengarna finns. Utöver det sparas på administration och en allmän effektivisering på samtliga verksamheter.

De som säger att det bara är att köra på som vanligt, att inga skolor behöver läggas ned eller några förändringar behöver göras är rent ut sagt ohederliga. Varje dag kan vi läsa och höra nyheter om hur hela Sveriges kommuner och regioner står inför samma problem. Vare sig pengar eller personal räcker till. Och Luleå är inget undantag. Styrkan i vårt fall är att vi agerar i tid. Vi gör det medans vi ännu kan bestämma själva och innan det är riktigt allvarlig kris. Men säg att vi skulle fortsätta blunda och skjuta allt som är jobbigt framtid oss. Då blir det inte roligt. Inom kort skulle vi sitta inför faktum att höja skatten med 5000-10000 per år för vanliga löntagare. Då om någon gång skulle det vara motiverar med mycket allvarlig kritik mot kommunens politiker.

Tack och lov är vi inte där och vi ska inte hamna där om Socialdemokraterna får bestämma. Då fortsätter vi ta ansvar och hålla i den positiva utveckling Luleå har med låg arbetslöshet, högt bostadsbyggande och god kvalitet i välfärden. Det tar vi ansvar för här och nu.

Niklas Nordström
Kommunstyrelsens ordförande Socialdemokrat

I vårt jämlika Luleå ska alla inkluderas och få möjligheter till ett gott liv.

Inflyttning berikar. På så många sätt. Skatteunderlaget växer. Nya möten uppstår där nya tankar och kreativitet skapas. Ju fler vi är, desto fler är vi som kan jobba i alla de sektorer som behövs för ett livskraftigt samhälle. Att inflyttning är något vi bejakar och tycker är positivt är för oss en självklarhet. Ibland kommer människor hit för att de flyr krig och förtryck, ibland kommer de hit för att de vill söka sig ett nytt liv utanför storstadens hets, ibland kommer de hit för att det är här det där spännande jobbet finns som man drömt om.

Ett jämlikt Luleå förutsätter en välfungerad integration och inkludering där människor ges de bästa verktygen för att bli en del av samhället. Trots att Luleå ligger i framkant gällande integration återstår en hel del att göra. Det måste bli lättare att skaffa sig en bostad, komma in på arbetsmarknaden och forma sin framtid. Detta förutsätter också en välkommande attityd där människors bakgrunder och erfarenheter ses som tillgång. Vi vet att rasism och diskriminering existerar och hindrar människor från att etablera sig i vårt samhälle. För att stå upp för alla människors lika värde har vi i Luleå nolltolerans mot rasism och diskriminering.

En bra etablering handlar också om att se att nyanlända inte är en homogen grupp utan är individer med olika kompetenser och förutsättningar. Därför måste vi bli bättre på att anpassa resurserna efter människors olika behov. Kommunens mål är att 80% av de nyanlända Luleåborna stannar kvar i kommunen efter etableringstiden. Detta ser ut att uppnås med råge, tack vore den starka arbetsmarknaden i Luleå. Samverkan mellan kommunen, näringslivet och akademin är centralt för lyckad etablering.

Under första kvartalet 2019 har 54 % av de nyanlända börjat jobba eller påbörjat studier efter etableringstiden. Motsvarande siffra för riket är 47,7 %.
Samtidigt är skillnaden stor mellan kvinnor och män, därför måste arbetet med särskilda insatser för en mer jämställd etablering intensifieras. Luleå har låg boendesegregation jämfört med andra kommuner. Det är vi stolta över.

I vårt jämlika Luleå ska alla inkluderas och få möjligheter till ett gott liv.

Lenita Ericson, kommunalråd
Daniel Smirat, kommunfullmäktiges förste vice ordförande

Norrbottniabanan

För Norrbotten och norra Sverige är Norrbotniabanan ett av de mest strategiska projekten för regionens framtida utveckling. Med en ny kustjärnväg stärker vi våra industriers möjlighet att transportera och exportera sina produkter och det möjliggör personresor på ett helt nytt sätt. Det stärker möjligheten till arbetspendling och besöksnäringens möjligheter att utvecklas.

För att få,ut det mesta av Norrbotniabanan är det viktigt att den passerar via Kallax Luleå AirPort och därmed dras över vattnet. Frågan är på inget sätt ny som påstås i debatten. Tvärtom har den varit Luleå kommuns position, antagen i politisk enighet i fullmäktige, sedan tio år tillbaka i tiden och regionens tydliga krav i våra dialoger med statens politiker och myndigheter.

Det vore ett historiskt misstag av stora mått om inte de olika trafikslagen knyts ihop. När Botniabanan byggdes missade man chansen att dra järnvägen via flygplatsen såväl i Kramfors som Umeå . Det misstaget får nu bäras för all framtid. Det ska vi inte göra om när nya järnvägen dras till Luleå.

Genom att knyta ihop flyg och järnväg möjliggör vi ett helt annat resande för alla som ska transporteras till och från flygplatsen. Klimatfrågan skärper kraven på att kunna resa med mindre utsläpp av koldioxid. För inresande turister öppnar sig möjligheter att snabbt och enkelt ta sig vidare till andra delar av Norrbotten och norra Sverige och Finland.

Enligt regeringens och Trafikverkets tidplan ska järnvägen nå Skellefteå och trafik vara igång redan 2028. Och enligt regeringens, Centern och Liberalernas överenskommelse ska sedan finansiering för sträckan upp till Luleå säkras. Det är alltså helt centralt att vi fortsätter driva frågan från vår sida i Norrbotten och komma med konkreta förslag för den framtida dragningen av järnvägen.

Hur den tekniska och praktiska lösningen över vattnet från flygplatsen till hamnen kommer se ut kommer Trafikverket och Sjöfartsverket att utreda och återkomma till. I dagsläget är vi dock oerhört nöjda med att staten hört våra krav såväl genom åren som på plats i Almedalen i sommar som gör att vi knyter ihop järnväg med flyg och sjöfart. Det kommer ge goda förutsättningar för norra Sverige i generationer framåt.

Niklas Nordström, kommunstyrelsens ordförande Luleå
Helena Stenberg, kommunstyrelsens ordförande Piteå
Claes Nordmark, kommunstyrelsens ordförande Boden
Tommy Nilsson, kommunstyrelsens ordförande Kalix
Tomas Egmark, kommunstyrelsens ordförande Älvsbyn
Anders Öberg, regionråd i opposition Region Norrbotten
Samtliga är socialdemokrater.

Tid för reflektion och återhämtning

Det har har varit ett händelserikt och omtumlande år när jag tittar tillbaka till sommaren 2018 som inte gav så många lediga dagar och var samtidigt upptakten till en valspurt inför valet i september. Inte blev det lugnar under hösten utan då fortsatt samtalen med att komma överens hur vi skulle forma styret i Luleå. Det blev aktuellt med valanlys, val av ledamöter till styrelser och nämnder och för mig ett arbete med att förbereda inför en ny roll och andra förutsättningar efter årsskiftet.
Nu kanske det skulle bli lite mer luckor i kalenderns och tid för planering och hitta ett nytt arbetssätt. Nej under våren var det årsmötet med allt vad det innebär, förberedelser och sen under våren en EU valrörelse med val av EU parlamentariker som avgjorde i slutet av maj. Många kvällar och helger med valaktiviteter igen.
Jag och några få har fått förmånen och förtroendet att på heltid för ägna tid åt det politiska uppdraget, ett uppdrag som innebär att du sällan kan känna att du kan vara helt ledig, stänga av telefon, inte följa nyhetssändningar, inte behöva läs in handlingar för kommande möten och förbereda sig själv för kommande möte.
Ska i sommar försöka att varje dag lyssna på Sommar i P1. Det börja bra med Fares Fares som berättade personligt om sitt liv. Jag ska ta promenader, ta någon tur man kajaken som inte kom i vatten förra sommaren.
Ett tack till alla medlemmar och förtroendevalda i sina kommunala nämnder som varit engagerad i föreningsverksamheten, i valrörelsen och uppdraget att ta ansvar och utveckla välfärden och vara med och ta i bland de svåra besluten som inte kommer att bli populär för de som kommer att påverkas av beslutet, men som utifrån vad vi vet idag är nödvändigt för att inte överlämna problem som om de inte hanteras nu kommer att kunna liknas vi rejäla blödande sår för att idag vara små sår som lättare kan skötas om.
Hoppas att du får tid för reflektioner om vad som är viktigt i livet.  Tid för att söka upp platser och personer du inte mött på länge. För det är det som är folkhälsa att ha vänner i ens närhet, att motionera för att bli fysiskt trött och att få möjlighet att äta alla de bär och grönskar som snart kommer i våra trädgårdar och i skogen.
Ha en riktigt skön sommar så mötes vi igen i höst på föreningsmöten, medlemsmöten och ute på stan, för det är genom möten mellan människor vi lär oss förstå varandras ståndpunkter.

Anders Öberg
Ordförande Socialdemokraterna Luleå

Den 14-15 juni samlas vi på Luleå Pride

Den 14-15 juni firar vi återigen den mångfald som innebär att människor får leva sina liv som den de är.
Vi manifesterar att det är självklart att alla människor ska få älska den de vill, klä sig som de vill och identifiera sig själva, sitt könsuttryck och sin könsidentitet precis som de vill.

Att vi socialdemokrater står för alla människors lika värde kommer förmodligen inte som en överraskning för någon – trots det finns det en hel del vardagliga svårigheter för den som identifierar sig som exempelvis homosexuell, bisexuell eller transperson, även i vårt eget parti.
Att få sin sexualitet eller sitt val av livspartner ifrågasatt kan aldrig vara ok.
Varken inom vårt parti eller i samhället i stort, inte minst här i vår hemkommun Luleå.
Inför EU-valet den 26:e maj krävde vi Socialdemokrater att alla äktenskap, även samkönade äktenskap samt registrerade partnerskap, som ingåtts i ett EU-land ska erkännas inom hela EU. Samkönade pars fria rörlighet måste möjliggöras i praktiken.
EU:s fria rörlighet ska självfallet inte bero på vilken sexuell läggning en har – HBTQ+-personer ska kunna röra sig, flytta och söka arbete inom hela Europa utan att förlora sina rättigheter.
Rätten till respekt för privatliv och familjeliv är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Den 14-15 juni samlas vi på Luleå Pride för att manifestera vår tolkning av EU:s fria rörlighet och en ny könstillhörighetslag. Men också för att fortsätta diskussionen om hur Luleå ska fortsätta vara en kommun där alla – inte bara de straighta och normativa – ska hitta sin plats i samhällsbygget och känna sig trygga och ”hemma” här. Vi kommer att diskutera HBTQ+-frågor i stort som smått, vi kommer att lära oss mer på de seminarier som arrangerar och vi ska förstås tillsammans njuta av den folkfest som inte minst Pride-paraden blivit.
Bakom HBT-Socialdemokraters vackra banderoll samlas vi som vill manifestera var vi står i en av de mest basala frågor alla människor behöver få svar på – den om att just jag får vara just den jag är.

/Lena Edenbrink, ordförande för HBT-S Norrbotten

Din röst spelar roll

Sveriges inträde i EU 1995 medförde en frisk fläkt av kvinnokraft. Till svensk kommissionär utsåg regeringen en kvinna Anita Gradin. I ministerrådet representerades vi av lika många kvinnor som män. Våra listor till Europavalet varvades av kvinnor och män. I den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet var fyra av sju ledamöter kvinnor.

Sverige var klassat av FN som ett mönsterland när det gäller jämställdhet . ”Sverige är världens mest jämställda land” skrev FN i en rapport.
Den jämställdhetspolitik som socialdemokraterna fört sedan 70-talet i Sverige då med Olof Palme i spetsen, hade gett resultat.

Utskottet för ”Kvinnors rättigheter” bildades 1984 i EU parlamentet. Det är starkt pådrivande när det gäller jämställdhetsfrågor. Under de år vi varit medlemmar i EU har det socialdemokratiska partiet, varit representerat i utskottet och drivit jämställdheten framåt, nu senast av Anna Hedh från Öland.

För oss socialdemokrater är jämställdheten och kvinnors rättigheter en ledstjärna i det politiska arbetet vart vi än verkar, så även i EU. Socialdemokraterna garanterar en bra jämställdhetspolitik.

Grunden för jämställdhet och frihet är rätten till det egna arbetet och rätten till den egna lönen. Kvinnornas Europa är därför ett Europa i arbete. Kampen mot arbetslöshet är grundläggande.
26 miljoner saknar idag jobb i EU och av dessa är 6 miljoner unga. Många arbetslösa lever utan bostad och i fattigdom.

Utstationeringsdirektivet som vi varit med och ta fram gör det nu möjligt att kräva lika lön för så väl utländska som för svenska arbetare som gör samma jobb. Svenska avtal ska gälla alla på svensk arbetsmarknad.

Vi lever i en tid när de högerextrema krafternas inflytande ökar oroväckande i Europa. De finns i både nationella parlamenten liksom EU parlamentet.
De högerextrema krafterna hotar både demokratin och rättsstaten. I många av EUs medlemsländer Polen, Rumänien,Grekland och Italien attackeras demokratin, massmedia och arbetsvillkoren. Vi måste ta kampen mot dessa grupper och värna om demokratin och EUs grundläggande värderingar.
Din röst kan avgöra demokratin i Europa. Nu röstar vi inte om medlemskap, nu röstar vi om EUs värderingar och människosyn..

Den 26 maj går Sverige till val. 7,3 miljoner svenska medborgare ska välja 20 ledamöter till Europaparlamentet.
Din röst spelar roll, den kan avgöra Europas framtid. Gå och rösta!

Birgitta Ahlqvist

Gå och rösta den 26 maj till EU-parlamentet!

Det finns två viktiga argument varför det är så viktigt.
Det första argumentet är:
Ca 70% av de beslut som kommunen och regionen ska ta är redan på förhand reglerade av EU. Enligt EUs fördrag måste vi följa vissa direktiv och riktlinjer, som medlemsstat. Det här gör att det är viktigt vilka personer och vilken politik vi röstar fram för i EUparlamentet. Alltså vilka personer vi utser att representera oss i Bryssel och som ska besluta om dessa direktiv och riktlinjer är avgörande. De kommer nämligen även att påverka de beslut som ska tas i kommun och regionen.

Det andra argumentet är:
De högerextrema gruppernas inflytande ökar oroväckande i Europa och de hotar demokratin, jämlikheten och jämställdheten. Dessa grupper vill inte att alla ska ta del av ett demokratiskt styre. De vill avskaffa demokratin, stänga gränserna och de gör skillnad på tro, etnicitet och hudfärg. Vi ska komma ihåg att Hitler röstades fram av folket i en demokrati. Passivitet, att inte gå och rösta kan bidrag till att antidemokratiska krafter vi inte vill ha får makten. Se vad som händer i Polen, Ungern, Grekland och Italien.

Din röst kan avgöra EUs framtid.
Birgitta Ahlqvist

Fakta talar sitt eget språk

Det har nu gått drygt två veckor sedan BUN tog beslutet att stänga tre skolor (Vitåskolan, Borgmästarskolan och Kyrkbyskolan) och tre förskolor (Jämtön, Ängesbyn och Karlsvik). Jag har följt debatten inom sociala medier och debattsidor. Jag har mottagit mail och meddelande som handlat om missnöje med besluten men även meddelanden om hur rätt det är att stänga mindre enheter för att värna om behöriga lärare och elevers rätt till en god utbildning.
Jag har svarat alla och kommer fortsätta svara och göra mig tillgänglig för möten eller samtal. Jag välkomnar detta och vill ha en dialog med de som vill prata med mig.

Tjänstepersonerna har bemött faktafrågor och försökt nå ut med information för att de som undrar ska få en korrekt bild. Det märkliga är att den fakta som tjänstepersoner på kommunen försökt att förmedla när det gäller underlagen har från vissa uppfattats som politisk propaganda. Hur är det möjligt? Hur kan fakta vara politisk? Det politiska är hur vi värderar fakta och vilka vägval vi gör.
Faktum är att vi i Luleå har en lärare i snitt 10,6 elever jämfört med riket 12,1. Vi har en genomsnittlig klasstorlek på 17 elever och fortsatt är över 50% av våra skolor små skolor med färre än 200 elever. 88,3% i Luleå har pedagogisk examen medan det i riket är 80,9%. 80,2% av lärarna har legitimation och behörighet i minst ett ämne och i riket är motsvarande siffra 70,5%. Vi har en lokalkapacitet på 9300 elever och ett elevunderlag på 7300 elever.

Detta är fakta som talar sitt eget språk. Det visar att vi har en bra skola i Luleå med hög behörighet men för mycket lokalyta. Vi ska fortsättningsvis ha en bra skola i Luleå. Det är vi skyldiga våra barn och elever.

Vi kan inte gå emot skollagen

För att lyckas med detta måste vi prioritera lärare före lokaler. Kravet vad gäller behörighet är tydligt i Skollagen och även det driver på utvecklingen mot större enheter. Personal före lokaler! Det finns nyligen exempel på när Skolinspektionen ålagt vite för låg behörighetsgrad.

Jag som socialdemokrat ser att det är viktigt med kvaliteten i skolan, att bibehålla och fortsätta rekrytera behöriga lärare. Det är i mötet mellan lärare och elev som kunskapsutveckling uppstår. Att jag i mitt ställningstagande lutar mig mot just beprövad erfarenhet och forskning, fakta, är för att vi som parti kan ta ansvar och vill fortsätta göra det även om det innebär svåra beslut. Vi vill ta ansvar för helheten, det är som är bäst för barn och elever långsiktigt.
Oppositionen väljer en annan väg. De är populistiska. Godtyckliga. Min uppfattning är att det vägvalet bör ifrågasättas mer än det vägval som bygger på beprövad erfarenhet och forskning. Vad är oppositionens alternativ? Hur ska det lösa ekvationen med att vi har en ekonomisk situation som innebär att vi måste välja bort antingen lokaler eller personal?

Att vara politiker är inte lätt. Att förvalta ett förtroende och fatta beslut är inte lätt och ska inte vara det. En förutsättning är dock att alltid utgå ifrån fakta. Fakta och inte godtycklighet.

Emma Engelmark (S)
Ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Luleå