Norrbottniabanan

För Norrbotten och norra Sverige är Norrbotniabanan ett av de mest strategiska projekten för regionens framtida utveckling. Med en ny kustjärnväg stärker vi våra industriers möjlighet att transportera och exportera sina produkter och det möjliggör personresor på ett helt nytt sätt. Det stärker möjligheten till arbetspendling och besöksnäringens möjligheter att utvecklas.

För att få,ut det mesta av Norrbotniabanan är det viktigt att den passerar via Kallax Luleå AirPort och därmed dras över vattnet. Frågan är på inget sätt ny som påstås i debatten. Tvärtom har den varit Luleå kommuns position, antagen i politisk enighet i fullmäktige, sedan tio år tillbaka i tiden och regionens tydliga krav i våra dialoger med statens politiker och myndigheter.

Det vore ett historiskt misstag av stora mått om inte de olika trafikslagen knyts ihop. När Botniabanan byggdes missade man chansen att dra järnvägen via flygplatsen såväl i Kramfors som Umeå . Det misstaget får nu bäras för all framtid. Det ska vi inte göra om när nya järnvägen dras till Luleå.

Genom att knyta ihop flyg och järnväg möjliggör vi ett helt annat resande för alla som ska transporteras till och från flygplatsen. Klimatfrågan skärper kraven på att kunna resa med mindre utsläpp av koldioxid. För inresande turister öppnar sig möjligheter att snabbt och enkelt ta sig vidare till andra delar av Norrbotten och norra Sverige och Finland.

Enligt regeringens och Trafikverkets tidplan ska järnvägen nå Skellefteå och trafik vara igång redan 2028. Och enligt regeringens, Centern och Liberalernas överenskommelse ska sedan finansiering för sträckan upp till Luleå säkras. Det är alltså helt centralt att vi fortsätter driva frågan från vår sida i Norrbotten och komma med konkreta förslag för den framtida dragningen av järnvägen.

Hur den tekniska och praktiska lösningen över vattnet från flygplatsen till hamnen kommer se ut kommer Trafikverket och Sjöfartsverket att utreda och återkomma till. I dagsläget är vi dock oerhört nöjda med att staten hört våra krav såväl genom åren som på plats i Almedalen i sommar som gör att vi knyter ihop järnväg med flyg och sjöfart. Det kommer ge goda förutsättningar för norra Sverige i generationer framåt.

Niklas Nordström, kommunstyrelsens ordförande Luleå
Helena Stenberg, kommunstyrelsens ordförande Piteå
Claes Nordmark, kommunstyrelsens ordförande Boden
Tommy Nilsson, kommunstyrelsens ordförande Kalix
Tomas Egmark, kommunstyrelsens ordförande Älvsbyn
Anders Öberg, regionråd i opposition Region Norrbotten
Samtliga är socialdemokrater.

Tid för reflektion och återhämtning

Det har har varit ett händelserikt och omtumlande år när jag tittar tillbaka till sommaren 2018 som inte gav så många lediga dagar och var samtidigt upptakten till en valspurt inför valet i september. Inte blev det lugnar under hösten utan då fortsatt samtalen med att komma överens hur vi skulle forma styret i Luleå. Det blev aktuellt med valanlys, val av ledamöter till styrelser och nämnder och för mig ett arbete med att förbereda inför en ny roll och andra förutsättningar efter årsskiftet.
Nu kanske det skulle bli lite mer luckor i kalenderns och tid för planering och hitta ett nytt arbetssätt. Nej under våren var det årsmötet med allt vad det innebär, förberedelser och sen under våren en EU valrörelse med val av EU parlamentariker som avgjorde i slutet av maj. Många kvällar och helger med valaktiviteter igen.
Jag och några få har fått förmånen och förtroendet att på heltid för ägna tid åt det politiska uppdraget, ett uppdrag som innebär att du sällan kan känna att du kan vara helt ledig, stänga av telefon, inte följa nyhetssändningar, inte behöva läs in handlingar för kommande möten och förbereda sig själv för kommande möte.
Ska i sommar försöka att varje dag lyssna på Sommar i P1. Det börja bra med Fares Fares som berättade personligt om sitt liv. Jag ska ta promenader, ta någon tur man kajaken som inte kom i vatten förra sommaren.
Ett tack till alla medlemmar och förtroendevalda i sina kommunala nämnder som varit engagerad i föreningsverksamheten, i valrörelsen och uppdraget att ta ansvar och utveckla välfärden och vara med och ta i bland de svåra besluten som inte kommer att bli populär för de som kommer att påverkas av beslutet, men som utifrån vad vi vet idag är nödvändigt för att inte överlämna problem som om de inte hanteras nu kommer att kunna liknas vi rejäla blödande sår för att idag vara små sår som lättare kan skötas om.
Hoppas att du får tid för reflektioner om vad som är viktigt i livet.  Tid för att söka upp platser och personer du inte mött på länge. För det är det som är folkhälsa att ha vänner i ens närhet, att motionera för att bli fysiskt trött och att få möjlighet att äta alla de bär och grönskar som snart kommer i våra trädgårdar och i skogen.
Ha en riktigt skön sommar så mötes vi igen i höst på föreningsmöten, medlemsmöten och ute på stan, för det är genom möten mellan människor vi lär oss förstå varandras ståndpunkter.

Anders Öberg
Ordförande Socialdemokraterna Luleå

Den 14-15 juni samlas vi på Luleå Pride

Den 14-15 juni firar vi återigen den mångfald som innebär att människor får leva sina liv som den de är.
Vi manifesterar att det är självklart att alla människor ska få älska den de vill, klä sig som de vill och identifiera sig själva, sitt könsuttryck och sin könsidentitet precis som de vill.

Att vi socialdemokrater står för alla människors lika värde kommer förmodligen inte som en överraskning för någon – trots det finns det en hel del vardagliga svårigheter för den som identifierar sig som exempelvis homosexuell, bisexuell eller transperson, även i vårt eget parti.
Att få sin sexualitet eller sitt val av livspartner ifrågasatt kan aldrig vara ok.
Varken inom vårt parti eller i samhället i stort, inte minst här i vår hemkommun Luleå.
Inför EU-valet den 26:e maj krävde vi Socialdemokrater att alla äktenskap, även samkönade äktenskap samt registrerade partnerskap, som ingåtts i ett EU-land ska erkännas inom hela EU. Samkönade pars fria rörlighet måste möjliggöras i praktiken.
EU:s fria rörlighet ska självfallet inte bero på vilken sexuell läggning en har – HBTQ+-personer ska kunna röra sig, flytta och söka arbete inom hela Europa utan att förlora sina rättigheter.
Rätten till respekt för privatliv och familjeliv är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Den 14-15 juni samlas vi på Luleå Pride för att manifestera vår tolkning av EU:s fria rörlighet och en ny könstillhörighetslag. Men också för att fortsätta diskussionen om hur Luleå ska fortsätta vara en kommun där alla – inte bara de straighta och normativa – ska hitta sin plats i samhällsbygget och känna sig trygga och ”hemma” här. Vi kommer att diskutera HBTQ+-frågor i stort som smått, vi kommer att lära oss mer på de seminarier som arrangerar och vi ska förstås tillsammans njuta av den folkfest som inte minst Pride-paraden blivit.
Bakom HBT-Socialdemokraters vackra banderoll samlas vi som vill manifestera var vi står i en av de mest basala frågor alla människor behöver få svar på – den om att just jag får vara just den jag är.

/Lena Edenbrink, ordförande för HBT-S Norrbotten

Din röst spelar roll

Sveriges inträde i EU 1995 medförde en frisk fläkt av kvinnokraft. Till svensk kommissionär utsåg regeringen en kvinna Anita Gradin. I ministerrådet representerades vi av lika många kvinnor som män. Våra listor till Europavalet varvades av kvinnor och män. I den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet var fyra av sju ledamöter kvinnor.

Sverige var klassat av FN som ett mönsterland när det gäller jämställdhet . ”Sverige är världens mest jämställda land” skrev FN i en rapport.
Den jämställdhetspolitik som socialdemokraterna fört sedan 70-talet i Sverige då med Olof Palme i spetsen, hade gett resultat.

Utskottet för ”Kvinnors rättigheter” bildades 1984 i EU parlamentet. Det är starkt pådrivande när det gäller jämställdhetsfrågor. Under de år vi varit medlemmar i EU har det socialdemokratiska partiet, varit representerat i utskottet och drivit jämställdheten framåt, nu senast av Anna Hedh från Öland.

För oss socialdemokrater är jämställdheten och kvinnors rättigheter en ledstjärna i det politiska arbetet vart vi än verkar, så även i EU. Socialdemokraterna garanterar en bra jämställdhetspolitik.

Grunden för jämställdhet och frihet är rätten till det egna arbetet och rätten till den egna lönen. Kvinnornas Europa är därför ett Europa i arbete. Kampen mot arbetslöshet är grundläggande.
26 miljoner saknar idag jobb i EU och av dessa är 6 miljoner unga. Många arbetslösa lever utan bostad och i fattigdom.

Utstationeringsdirektivet som vi varit med och ta fram gör det nu möjligt att kräva lika lön för så väl utländska som för svenska arbetare som gör samma jobb. Svenska avtal ska gälla alla på svensk arbetsmarknad.

Vi lever i en tid när de högerextrema krafternas inflytande ökar oroväckande i Europa. De finns i både nationella parlamenten liksom EU parlamentet.
De högerextrema krafterna hotar både demokratin och rättsstaten. I många av EUs medlemsländer Polen, Rumänien,Grekland och Italien attackeras demokratin, massmedia och arbetsvillkoren. Vi måste ta kampen mot dessa grupper och värna om demokratin och EUs grundläggande värderingar.
Din röst kan avgöra demokratin i Europa. Nu röstar vi inte om medlemskap, nu röstar vi om EUs värderingar och människosyn..

Den 26 maj går Sverige till val. 7,3 miljoner svenska medborgare ska välja 20 ledamöter till Europaparlamentet.
Din röst spelar roll, den kan avgöra Europas framtid. Gå och rösta!

Birgitta Ahlqvist

Gå och rösta den 26 maj till EU-parlamentet!

Det finns två viktiga argument varför det är så viktigt.
Det första argumentet är:
Ca 70% av de beslut som kommunen och regionen ska ta är redan på förhand reglerade av EU. Enligt EUs fördrag måste vi följa vissa direktiv och riktlinjer, som medlemsstat. Det här gör att det är viktigt vilka personer och vilken politik vi röstar fram för i EUparlamentet. Alltså vilka personer vi utser att representera oss i Bryssel och som ska besluta om dessa direktiv och riktlinjer är avgörande. De kommer nämligen även att påverka de beslut som ska tas i kommun och regionen.

Det andra argumentet är:
De högerextrema gruppernas inflytande ökar oroväckande i Europa och de hotar demokratin, jämlikheten och jämställdheten. Dessa grupper vill inte att alla ska ta del av ett demokratiskt styre. De vill avskaffa demokratin, stänga gränserna och de gör skillnad på tro, etnicitet och hudfärg. Vi ska komma ihåg att Hitler röstades fram av folket i en demokrati. Passivitet, att inte gå och rösta kan bidrag till att antidemokratiska krafter vi inte vill ha får makten. Se vad som händer i Polen, Ungern, Grekland och Italien.

Din röst kan avgöra EUs framtid.
Birgitta Ahlqvist

Fakta talar sitt eget språk

Det har nu gått drygt två veckor sedan BUN tog beslutet att stänga tre skolor (Vitåskolan, Borgmästarskolan och Kyrkbyskolan) och tre förskolor (Jämtön, Ängesbyn och Karlsvik). Jag har följt debatten inom sociala medier och debattsidor. Jag har mottagit mail och meddelande som handlat om missnöje med besluten men även meddelanden om hur rätt det är att stänga mindre enheter för att värna om behöriga lärare och elevers rätt till en god utbildning.
Jag har svarat alla och kommer fortsätta svara och göra mig tillgänglig för möten eller samtal. Jag välkomnar detta och vill ha en dialog med de som vill prata med mig.

Tjänstepersonerna har bemött faktafrågor och försökt nå ut med information för att de som undrar ska få en korrekt bild. Det märkliga är att den fakta som tjänstepersoner på kommunen försökt att förmedla när det gäller underlagen har från vissa uppfattats som politisk propaganda. Hur är det möjligt? Hur kan fakta vara politisk? Det politiska är hur vi värderar fakta och vilka vägval vi gör.
Faktum är att vi i Luleå har en lärare i snitt 10,6 elever jämfört med riket 12,1. Vi har en genomsnittlig klasstorlek på 17 elever och fortsatt är över 50% av våra skolor små skolor med färre än 200 elever. 88,3% i Luleå har pedagogisk examen medan det i riket är 80,9%. 80,2% av lärarna har legitimation och behörighet i minst ett ämne och i riket är motsvarande siffra 70,5%. Vi har en lokalkapacitet på 9300 elever och ett elevunderlag på 7300 elever.

Detta är fakta som talar sitt eget språk. Det visar att vi har en bra skola i Luleå med hög behörighet men för mycket lokalyta. Vi ska fortsättningsvis ha en bra skola i Luleå. Det är vi skyldiga våra barn och elever.

Vi kan inte gå emot skollagen

För att lyckas med detta måste vi prioritera lärare före lokaler. Kravet vad gäller behörighet är tydligt i Skollagen och även det driver på utvecklingen mot större enheter. Personal före lokaler! Det finns nyligen exempel på när Skolinspektionen ålagt vite för låg behörighetsgrad.

Jag som socialdemokrat ser att det är viktigt med kvaliteten i skolan, att bibehålla och fortsätta rekrytera behöriga lärare. Det är i mötet mellan lärare och elev som kunskapsutveckling uppstår. Att jag i mitt ställningstagande lutar mig mot just beprövad erfarenhet och forskning, fakta, är för att vi som parti kan ta ansvar och vill fortsätta göra det även om det innebär svåra beslut. Vi vill ta ansvar för helheten, det är som är bäst för barn och elever långsiktigt.
Oppositionen väljer en annan väg. De är populistiska. Godtyckliga. Min uppfattning är att det vägvalet bör ifrågasättas mer än det vägval som bygger på beprövad erfarenhet och forskning. Vad är oppositionens alternativ? Hur ska det lösa ekvationen med att vi har en ekonomisk situation som innebär att vi måste välja bort antingen lokaler eller personal?

Att vara politiker är inte lätt. Att förvalta ett förtroende och fatta beslut är inte lätt och ska inte vara det. En förutsättning är dock att alltid utgå ifrån fakta. Fakta och inte godtycklighet.

Emma Engelmark (S)
Ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Luleå

Göra sin röst hörd

Att få förtroendeuppdrag som ung socialdemokrat är en garanti för att arbetarrörelsen ska kunna fortsätta på sin inslagna väg som våra företrädare kämpat och slitit för i årtionden.

Det är kul att få vara med att tycka till, att kunna påverka sin vardag och göra det som en själv tycker är bäst för samhället. Det är inte alltid lätt att hålla på med politik, men det är viktigt att vi unga får vara med och göra vår röst hörd. För saker förändras, ungdomar har idag andra hjärtefrågor än vad tidigare generationen haft när de var unga.

Med det sagt så är det extra kul att vi båda fått förtroendet att hålla varsitt första maj-tal.
Vi pratade om hur EU kan bli så pass mycket mer än bara en union för storbanker och de redan välställda. Vi pratade även om den stora klimatkrisen. Idag står 100 stora företag för 70% av världens alla utsläpp. Klimatpolitiken behöver vara klassmedveten. För det är inte den enskilda individen som släpper ut mest, utan storföretagen. Det är hos dem som klimatskulden ska ligga.

Vi tog även upp hur Januariavtalet med Centern och Liberalerna krävde kompromisser. Men alternativet, en högerregering beroende av stöd från Jimmie Åkesson, hade varit värre. Det finns bra saker i överenskommelsen som satsningar på kommuner och landsting, på klimatpolitiken och på infrastruktur och bostäder. Men samtidigt fortsätter den orättvisa fördelningspolitiken. Av sex miljarder i skattesänkningar går fem miljarder till landets rikaste, arbetsförmedlingen ska privatisera och vår anställningstrygghet hotas.
Det här är saker som påverkar oss unga, och det är just därför som vi måste kraftsamla oss för en rödare socialdemokrati. För vi är starkare tillsammans!

Tomas Aronson Ylipää                                                                                                                                          Alma Hedmark
Ordförande LO-facken, Luleå                                                                                                                              Ordförande SSU Luleå

Vi demonstrerar för frihet, jämlikhet och solidaritet.

Vi närmar oss den första maj. En dag då arbetarrörelsen av tradition demonstrerar för frihet,jämlikhet och solidaritet.

Jag deltog i mitt första tåg som medlem 2009 med en av mina bästa vänner. Henne fann jag genom vårt engagemang. Vi hittade varandra genom vårt gemensamma intresse i dansen, men också genom vårt brinnande intresse för samhällsförändring. På den tiden styrde Alliansen fortfarande och var inne på sin andra mandatperiod i regeringsställning. Under Alliansens styre förändrades inte bara politiken i Sverige, utan också retoriken. Högern, med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i spetsen, hävdar att svensk kulturpolitik är en fråga för eliten.

Svensk kulturpolitik är en socialdemokratisk idé och kärnan handlar om att utgå ifrån att alla människor är lika mycket värda. Den svenska modellen bygger på att du, oavsett din bakgrund, ska kunna förverkliga dina drömmar och nå din fulla potential. Det socialdemokratiska samhällsbygget bygger på delaktighet och engagemang och den handlar om allas rätt till självförverkligande och bildning.

I Luleå har vi en avgiftsfri kulturskola. Det är en socialdemokratisk prioritering. Det handlar om alla barns rätt att oavsett bakgrund ha möjlighet till att förverkliga sig själva. I kommuner där den är avgiftsbelagd finns det tydliga skillnader i vilka barn som har möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet. När nu borgerliga röster höjs för att halvera budgeten för kulturskolans verksamhet och att avgiftsbelägga den får inte vi vackla utan vara mycket tydliga med att alla barns möjlighet till en jämlik utbildning och bildning är viktigast av allt.

Min klassresa är ett resultat av socialdemokratisk kulturpolitik. Jag fick lära mig att spela gitarr i skolan trots att jag inte ens hade en egen gitarr. På min fritid kunde jag dansa till en subventionerad avgift och genom det hittade jag också en vän för livet. Trots att jag haft allmänna visstidsanställningar som resultat av Alliansens mångåriga styre och aldrig tillhört någon elit njuter jag både av balett och opera.

Det är därför vi i Luleå trots välfärdens demografiska utmaningar väljer att fortsatt värna kulturen och det fantastiska föreningsliv vi har. Det är vad jag kommer att demonstrera för den första maj.
Jag hoppas innerligt att ni gör mig sällskap.

Det är inte småpengar det handlar om

Nu har jag varit på mitt första riktiga styrelsemöte med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Återigen blev det uppenbart vilken situation samtliga landets kommuner har framför sig när vi ska få ihop den omöjliga ekvationen. Att det blir fler barn, mycket fler som är 80 år och äldre samtidigt som gruppen förvärvsarbetade inte växer i samma utsträckning. Luleås situation med att få ihop ekonomin och kompetensförsörjningen med dessa förutsättningar är på inget sätt unik. Vi är i gott sällskap med flertalet kommuner i Sverige som brottas med motsvarande frågeställningar.

Jag fick också tillfälle att lyssna till SKLs experter som gick genom läget för skatteutjämningen mellan kommunerna. Det var återkommande indelas presentation att Luleå är en stor förlorare enligt utredningens förslag där vi redan idag bidrar med ca 4000kr/invånare i kostnadsutjämningen mellan kommunerna och nu ska bidra med ytterligare en tusenlapp per invånare. Detta motsvarar ytterligare 80 miljoner per år. Den krassa och samlade bedömningen från experterna och politikerna var att det finns få möjligheter att ändra på detta, utan istället får alla inrikta sig på att förslaget genomförs från 2021.

Det sätter bara ytterligare fokus på hur viktigt det är att vi lyckas med vårt arbete att minska kostnaderna för lokaler, effektivisera och digitalisera skola, vård och omsorg och vår service till Luleåborna. Ska vi klara att göra detta utan att behöva säga upp lärare, undersköterskor, vaktmästare med flera så är det avgörande att vi gör jobbet redan nu. För när riksdagen tagit beslut om den nya skatteutjämningen så är det bara att vackert betala för Luleås del. Skjuter vi upp problemen nu får det allvarliga konsekvenser för välfärden.

De som nu säger nej till de förändringar som nu kommer beslutas om måste då komma med andra förslag. Skattehöjning på tusentals kronor per år för vanliga löntagare och pensionärer? Uppsägningar av hundratals kommunanställda? Det är inte småpengar det handlar om. Tvärtom. Därför förväntar jag mig mer av de som säger nej. Jag vill höra realistiska alternativ.

Tillsammans utvecklar vi Luleå!

Luleå kommuns invånare har ställt sig bakom en viktig princip – att Luleå ska utvecklas hållbart. Men vad betyder det, egentligen? För oss betyder det att vi ska utvecklas med målet om att alla medborgare ska kunna leva i en jämlik och växande kommun i harmoni med naturen. Både vi som finns här i dag och kommande generationer. Det betyder att vi ska anpassa oss till klimatets begränsningar och samtidigt hushålla med våra resurser.

Mitt engagemang in i politiken var i första hand en insikt och förståelse om att politik gör skillnad. En insikt om att det gör skillnad vilka värderingar som styr. Alla människors lika värde och jämlikhet, solidaritet och frihet är viktiga värderingar för mig och för oss Socialdemokrater. I Luleå har medborgarna i valet visat att man vill att det är de här värderingarna som ska styra Luleå.

Hur ser ett sådant samhälle ut? Hur ser vi till att det samhället utvecklas hållbart? Det har jag inte ensamt svaren på. Det är frågor vi svarar på tillsammans. Genom dialog. Genom samtal. Genom att låta åsikter få ta plats bredvid varandra. Det är inte enkelt men helt nödvändigt. Vissa frågor bör vi ge förtroendet till några medmänniskor bland oss att fördjupa sig lite extra i och sedan fatta beslut. Det är inte heller enkelt men också det helt nödvändigt. Det är en del av vår demokrati.

Luleås befolkning, precis som Sveriges, får en allt åldrande befolkning i förhållande till hur många som arbetar och betalar skatt. Skatten måste alltså räcka till välfärd för fler. Vår förväntan på en allt för hög befolkningstillväxt har gjort att vi under en tid levt något över våra tillgångar. Det funkar inte längre. Än så länge har vi en god ekonomi. Än så länge har vi goda förutsättningar att ställa om. Men vi är övertygade om att vi inte har tid att vänta. Vi behöver ställa om – nu. Hur gör vi det utan att tulla på våra värderingar? Är det ens möjligt?

Jo, det är möjligt!

Det är möjligt att utveckla samhället på ett långsiktigt hållbart sätt, både socialt och ekonomiskt. Om vi prioriterar en skola som sätter barnen och barnens utbildning i fokus. Där barnen får likvärdiga förutsättningar oavsett vilken skola de går i.
Om vi prioriterar en livsbejakande och trygg ålderdom. Om vi skapar förutsättningar till ett gott liv oavsett hur mycket pengar man har i plånboken.

Det är möjligt, men det innebär att vi de närmsta åren behöver förändra en hel del. Det första är att vi behöver ”rätta mun efter matsäck”. Dvs inte låta välfärden kosta mer än vad vi faktiskt har råd med. Det andra är att vi snabbt behöver bromsa upp kostnadsutvecklingen gällande lokaler. Men det räcker inte! Efter att vi hanterat de stora strukturella problemen har vi fortfarande ett gediget arbete framför oss för att lyckas ställa om. Här behöver vi hjälpas åt. Vilka kreativa och innovativa sätt kan vi använda för att skapa mer välfärd för de pengar vi har? Hur kan vi samverka mellan sektorer för att hitta smarta hållbara lösningar? Hur nyttjar vi möjligheter som ny teknik och digitalisering ger oss?

Det är möjligt. Om vi lyssnar till varandra. Om vi låter olika förslag stötas och blötas i de demokratiska processerna. Om var och en bidrar med sitt engagemang. Om vi släpper loss kreativiteten bland personalen. Om det finns förståelse och tillit från medborgarna. Och till sist… Om vi vågar tro att det är möjligt. För jo, det är möjligt. Tillsammans utvecklar vi Luleå!

Lenita Ericsson